Chrome Magazine interview by Pelle Gunnarsson early 2004.

Har ni några förebilder textmässigt?
Johan: Det är jävligt svårt att komma ifrån att alla punkklyschor redan har vevats runt 10.000 gånger av alla jävla band från Haparanda till Malaysia. Det är mest samma skit som går runt överallt – och vi hänger så klart på. Mina största förebilder är fan Frigöra - där kan vi snacka om stor lyrik!
Ola: Inga jävla förebilder!
Indy: Jocke Berg skriver jävligt fina texter. Fråga Mieszko i Nasum, han håller säkert med. Ni kan för övrigt maila mig på sugminpopkuk@kent.nu.

Var hämtar ni inspirationen till era texter?
Johan: Livet, jobbet och Terje från Arsedestroyer.
Ola: I all skit som händer dagligen, i det blinda raseriet som väller över en vart man än försöker ta vägen. I hatet mot alla jävlar.
Indy: Alla våra texter är avgrundsdjupt förankrade i den brutala verkligheten. Tro inget annat. Då hamnar du i massgraven, din jävel.

Vad är det som gör en text bra?
Johan: Det ska fan inte vara nåt jävla abstrakt hippieflummeri som en del s.k. punkband försöker ägna sig åt. Jag kommer till exempel ihåg en gammal intervju i Close-Up där Sörling snackade med Wolfpack och hyllade dom för deras svarta och desperata texter: ”There’s a man playing violin and the strings are his veins”. ”Vackert och plågsamt på samma gång”, tyckte Sörling. Jag garvar fan läppen av mig varje gång jag tänker på det. Hur fan kan man skriva nåt sånt skit? En del tar ju i så de skiter på sig för att försöka framstå som djupa och poetiska. Jävla losers är vad dom är. Ta däremot en rad som ”Fucked up, passed out – that is my game”, så fattar ni vad jag menar. Vilken jävla pärlastrof! Den går direkt in i hjärtat och ut i blodet.
Dom sämsta texterna i mannaminne kommer ju från den här jävla göteborgspunkvågen med flåshurtiga, käcka texter som skulle passa bättre till Alf Robertsson. Alla de här jävla pissbanden – Troublemakers, Attentat, Sötlimpa och allt vafan de heter. Snacka om lågvattenmärken: ”Hej alla glada människor från Staden Göteborg”, ”Ni fattar la’ inte nött era jädra äppelskrött”- fan va dåligt! Tycker man att det är bra texter så vet man att man är dum i huvudet.
Ola: Snygga rim och rätt antal stavelser. Resten skiter jag i.
Indy: Två saker; texten ska vara språkligt inkorrekt och till bredden fylld med imperativ.

Vad ska en text innehålla som fångar den som lyssnar?
Johan: Jag vill fan ha humor i texterna för att jag ska tycka att de är extra bra. Några som är bra på humor är boysen i Diskonto och Krigshot. Deras texter garvar man ju högt åt när man läser – humor och hat i skön symbios. Det måste ju finnas lite distans till vad det handlar om. Jämför till exempel Krigshot med klåparna i Totalt Jävla Mörker. Det är som natt och dag. Men ändå ska alla jävlar hylla TJM som ”Sveriges nya, stora känghopp”… Jag fattar fan ingenting, deras texter är ju så jävla tråkiga och skitnödiga – precis som musiken. Deras problem är att de verkar ta allt på så stort allvar och så blir det bara kvasibajs av deras texter.
Ola: En avgrund av misär och en fet refräng. Resten skiter jag naturligtvis i.
Indy: Det ska vara kort, koncist och koncentrerat om hat, hyckleri och helvete. Annars kan man ju alltid fråga Hellstream på Close-Up-forumet. Han vet vad som gäller inom punksvängen.

Finns det något huvudtema i Massgravs texter?
Johan: Har du inte lyssnat på EP:n? Det är ju bara hat och blod det handlar om.
Ola: Hat så in i helvete, givetvis.
Indy: Evigt hat mot allt och alla.

Är det lättare att skriva om en händelse än att skriva om något abstrakt?
Johan: Självklart! Va är det för vits med att skriva abstrakta hortexter? Metaforer och skit är för hippies och viktiga kvasi-vänsterpunkare. Vi vill skildra saker som händer oss och våra vänner. Som när elen stängs av eller när man blir jagad av snuten. Vem fan orkar bry sig om att förändra världen?
Ola: Sjunga om händelser? Vi är väl inga jävla trubadurer heller? Jag har då aldrig gjort nån låt om nån händelse. Utom den där nya låten om att jag får en smäll förstås.
Indy: Abstrakta punktexter skrivs av kulturfittor med låg självkänsla och höga pannben som köpt på sig det senaste Amebix-paketet (dreads, patch, Amebix-tischa, militärväska och Converse-dojjor). Varför i helvete ska man skriva om något abstrakt förresten? Vem vinner på det? Allt handlar om hat och hatet är konkret som satan.

Varför sjunger ni på svenska?
Johan: Vilken jävla fråga! Varför skriver ni på svenska?
Ola: Varför pratar du svenska?
Indy: Vad fan skulle vi annars sjunga på? Engelska? Fy fan… Imperialistsekterna här i Sverige (Bruce Banner, Suicide Blitz och allt vad de heter) försöker bygga broar med sitt eviga lismande. Massgrav står på motsatta sidan. Vi spränger broarna åt helvete med dynamit levererad direkt från Schaktgrupp 5 i övre Kågedalen.

Vanligt folk bryr sig inte om texter, det står klart sen jag sett Lena Philipson kvida ”Det gör ont” med ett mikrofonstativ inkilat mellan skinkorna. Men hur är det med punkarna, bryr de sig verkligen om vad ni sjunger?
Johan: Vad fan är det för fel med att Lena Ph kör upp ett mickstativ i röven? Det låter ju guld ju! Har du några bilder att dela med dig av? Maila i så fall till massgrav@hotmail.com. Och förresten så är frågan felformulerad. Den ska vara: Bryr sig Massgrav verkligen om vad punkarna tycker? Nej, inte ett jävla dugg! Vi hatar punkare!
Ola: Vem fan bryr sig om punkarna? Tiggarjävlar.
Indy: Har punkare någonsin brytt sig om nåt annat än sitt utseende? Alla är fake. De kan dra åt helvete hela bunten.

Ni sjunger mycket om löneslaveriet och förvärvsarbetets meningslöshet. Men vad fan har ni för erfarenhet av att jobba, egentligen?
Johan: Ojojoj, nu har du slarvat med researchen igen. Hela mitt liv har fan varit som en lång jävla Dr. Alban-låt: ”Work, Work, seven to five every day… Work, Work, trying to make a living…” Så jag vet då fan vad jag snackar om, hajar du? Det är för fan vi som bor i Stockholm som driver runt hela det här jävla landet eftersom vi får betala den här jävla Robin Hood-skatten som ska kompensera att ni ute i landet vägrar att jobba och bara slöar.
En jävligt relevant fråga är istället hur mycket alla viktiga, medvetna, jävla kommunist- och palestina-punkare vet om allt som de sjunger och predikar om. Dennis Lyxzén och alla andra jävla norrlandspunkare (det är till största delen fan bara norrlands-punkpretton som Randy, Totalt Jävla Mörker och allt va fan de heter som hojtar om proletariatet och Karl Marx och sånt) åker till Kina, läser flumkurser på universitetet och sen står de och slänger sig med löjliga floskler och teorier som de inte har en aning om vad de innebär i praktiken. Jag skulle vilja se de där lapparna sitta en vecka i Gulag, då skulle de fan bli spaka, sen kan dom komma och snacka om att krossa porren. Dom skulle ju döda för en Fib-Aktuellt och lite McDonalds-käk i det läget. Jävla nollor! Där kan du snacka om folk som saknar erfarenhet om vad de snackar om!
Massgrav är emot alla! Både viktiga feminist-punkare som hänger på 44:an och alla jävla stylade brackiga högeras som hänger på Debaser – det är fan ingen skillnad. Idioter allihop.
Ola: Vad har DU för erfarenhet, sitta och pilla med en leksakstidning, ska det vara ett jobb det? Jag har jobbat i skogen, som dörrknackare och som vaktis, räcker det för att man ska få sjunga om löneslaveri eller? Dessutom har jag jobbat som pappersvändare åt ett jättebolag där
cheferna lyxade i Sandhamn och jag fick sitta i källaren och svettas i mörkret tills dom sparkade oss för att bättra på aktiekursen. Är det nån som har blivit fuckad på jobbet så är det jag. När jag jobbade åt en gubbe på Sveavägen så hade han firman reggad i en etta i Strömsund och drog in glesbygdsbidrag. På Sveavägen! Sen upptäckte han att min jobbarkompis Karros mamma var från Polen och att hon alltså var andra generationens invandrare och försökte tvinga henne att skriva på nån blankett så han kunde få nån sorts invandrarbidrag också. Då drog jag.
Indy: Jag har slitit ut både kropp och snopp på löneslaveriets uppfostringsanstalt, Close-Up-redaktionen. Efter det reparerade jag kaffeautomater och blev blåst som fan av chefen. Sedan dess har jag skaffat mig ett liv och gör bara sånt som den vanliga knegaren varken har tid, ork eller vett att fördjupa sig i. För detta tackar jag a-kassan och det svenska systemet som är som gjort för att utnyttjas av oss som vet bättre. Jag lider verkligen med alla löneslavar världen över. När fan ska ni fatta?

Kan man behålla sin ilska när man blir äldre? Själv är jag inte lika arg längre, är det något fel på mig?
Johan: Nej, det är ju helt omöjligt att behålla sin ilska när man blir äldre… För allt blir ju bara bättre och bättre dag för dag! Har du inte märkt det? Kom igen nu. Det är klart att det är nåt fel på dig om du har bilder på Lena Philipsson med ett stativ i röven.
Ola: Jag blir fan bara argare för varje dag som går. Du jobbar ju med Calle Granehult, klart som fan det måste va nåt fel på dig!
Indy: För helvete, Pelle. Du förvandlas sakta men säkert till en dryg jävla Pelle Svensson. Om några år kommer du inte ens bry dig om din stinkande skivsamling (Alice Cooper?! Hahaha!!). Då är det enbart ”Så ska det låta” som fångar ditt intresse, och vid denna tidpunkt står Massgrav på barrikaderna och likviderar de som förtjänar det, likväl högersvin som vänstermiffon och alla runt omkring. Asen ska brinna! Asen ska dö!

Evigt hat från Massgrav. Satans år, 2004.